onsdag 18 april 2012

Kamerahörnan: Oegentligheter bakom och framför kameran

Terje Hellesø, vars alster i stora drag visade sej vara förfalskningar, har hamnat i blåsväder igen. Nu handlar det om att texterna i de böcker han gett ut visar på alltför stora likheter med fotoböckers texter för att det ska handla om slumpen. Det får en att undra om det inte finns många fuskare där ute som kommit undan. Man behöver ju inte klistra in element från en bild till en annan för att vara fuskare. Man kan skriva texter som är vinklade på ett visst sätt så att man får fram ett budskap, kanske ett politiskt sådant när egentligen det foto man tagit inte alls ger stöd åt detta budskap. Jag tänker här på ett foto av en isbjörn på ett isblock. Det fotot togs för några år sen och visar klart och tydligt hur isbjörnen tittar mot fotografen med intresse i blicken.

Det fotot användes sen i klimatpropagandan för att illustrera hur isarna smälte pga våra utsläpp och vilka problem isbjörnarna då kommer att få. Allt detta utan en tanke på att isbjörnar dels har överlevt varmare och/eller mer isfria perioder än vår, dels att isbjörnar liksom vi människor i gemen är uthålliga simmare som kan simma väldigt länge i jakt på land eller ett isflak. Dessutom håller ett isflak för en isbjörn väldigt lätt. Att folk ändå gick på detta är obegripligt. Finns det så många som inte tänker?

Tillbaka till foton och fusk. Det vanligaste sättet att fuska på idag är Photoshop (det FINNS andra bildredigeringsprogram, jag vet!) och jag behöver inte gå så noga på hur man gör i det programmet. Man tar bort delar, lägger dit delar. Modeindustrin har anammat denna princip in absurdum. Andra sorters fusk består i att man helt enkelt väljer att aktivt fotografera bara en viss del av en händelse. Detta används framför allt av politiska aktivister inom alla lägren för att bevisa att motståndarna är skurkar och banditer. Sen finns det journalister/fotografer som drivs av en önskan att bli kända och erkända och som då hittar på en bild för att få fram det han/hon vill ha sagt.

Vilket för oss tillbaka till Terje. Han har i svenskan gett upphov till ett helt nytt verb, terja. En utförlig text i ämnet är detta inlägg. Läs även detta inlägg. Det förra inlägget tar även upp en speciell form av fusk, som jag tills nu helt hade glömt bort, nämligen plagiat. Att medvetet göra någon annans arbete till sitt eget är minst sagt speciellt. Det är att göra narr av ursprungsmakaren och dennes verk samt ignorera allt slit som gått in i att skapa originalverket.

Jag avslutar med en bild där själva kompositionen är arrangerad. Inget fusk alltså men väl ett medvetet arrangemang. Kanske är det en portal till ärlighetens land?





"Let me be the gatekeeper to your portals of joy!"

Populära inlägg